PAPPERSLÖSA STIGER FRAM

Papperslösa arbetare har börjat organisera sig i stor skala i Stockholm. Till sin hjälp har de tagit upp en hundra år gammal syndikalistisk kampmetod – ett register över arbetsköparna. Denna text har publicerats i Syndikalisten i november 2007.

Registret är benämningen på en kampmetod som utvecklades och användes av SAC mellan 1913 och slutet av 50-talet. Genom Registret skulle arbetarna utöka sitt inflytande över produktionen för att så småningom ta den ifrån kapitalisternas händer. Detta gjordes genom att dels kämpa för bättre löner och arbetsvillkor och dels att gradvis ta ifrån arbetsköparen rätten att leda och fördela arbetet samt att anställa och avskeda arbetare. Registret är till för att kartlägga och kontrollera arbetet och arbetsköparna. Vi tar ett konkret exempel om hur det är tänkt att fungera i praktiken:

1) En arbetsköpare vill ha ett arbete utfört.
2) Arbetsköparen vänder sig till närmaste registerkontor (vanligtvis LS)
3) Registret mäter upp hur mycket jobb det innebär att utföra arbetet i fråga, vilket översätts till ett antal timmar arbete för ett antal arbetare.
4) Registrets lokala ansvariga ringer det centrala Registret för att se hur mycket maximalt har hittills krävts för liknande arbete.
5) Registrets lokala ansvariga lägger till mätningens omkostnader och eventuellt lite mer till prisofferten och informerar arbetsköparen: ”så här mycket kostar vår arbetskraft.” ”Du kan acceptera det, lämna jobbet ogjort eller göra det själv, men vi kommer inte att tillåta att någon annan gör jobbet för ett lägre pris.”
6) Om arbetsköparen går med på det, väljer LS vilka arbetare som ska få jobbet eller åta sig uppdraget. För det använder man kriterier som LS bör ha kommit överens apriori {ska särskrivas 'a priori'} efter solidariska och rättvisa principer. I det historiska registret gick man efter hur lång tid man varit utan jobb och hur många barn man hade att försörja men först i kön var de arbetare som var svartlistade av staten eller arbetsköparna samt de som hade familjemedlemmar som var fängslade eller mördade av klassfienderna.
7) Om arbetsköparen integår med på det och anställer andra till lägre löner blockeras och saboteras arbetet och arbetsköparen med alla tillgängliga medel tills den förmås att acceptera vårt pris, nu utökad med de omkostnader som själva striden orsakat.
8) Att blanda in polis eller migrationsverket i den fackliga striden ska vara dyrt för arbetsköparen.
9) Alla priser överenskoms {ska stavas 'överenskommes'} med nettobelopp. Det är arbetsköparens ansvar att betala preliminärskatt och arbetsgivaravgifter.

Så här skrev man när grunderna lades för Registret inom SAC:

”Som medel för avskaffandet av den rådade konkurrensen, som alljämt gör sig gällande och är en frukt av kontrakt- och entreprenadsystemet, böra de olika LS, efter det av konferensen uppställda grundprislistan, vid varje anläggning (arbetsplats) söka upprätta ett register (statistikråd) vars uppgift bör vara att omhänderhava arbetets antagande och fördelning efter syndikalistiska principer, så att ej den ene arbetaren, som nu är fallet, underbjuder den andres priser.”
Syndikalistiska anläggningsarbetarkonferens, Gävle 1913

”Registret utgör det första grundläggande initiativet till den arbetarkontroll, genom vilken arbetarna skola bliva i tillfälle att under självansvar och ständigt vidgad självverksamhet, skapa sig de moraliska och organisatoriska förutsättningar att själva övertaga ledningen över produktionen och varuutbytet”
Uttalande från SAC, Stockholm 1920

Som ett verktyg att dels kämpa för bättre löner och arbetsvillkor och dels skapa arbetarnas egen förmedling av arbetare, var Registret extrem {ska stå 'extremt'} effektivt och vid 40-talets början hade t.ex. skogsarbetare i Norrland som var LS medlemmar och använde registermetoden lägre arbetslöshet,

bättre arbetsvillkor och nästan dubbelt så höga löner än de som var anslutna till LO-förbundet Skogs- och flottning och som tecknade kollektivt avtal.

Men en kombination av repression och samarbete mellan socialdemokratiska regeringar, LO-förbunden och kapitalet lyckades man dock besegra Registersystemet i efterkrigstidens Sverige. För att reaktionen skulle lyckas och Registret skulle utkonkurreras krävdes det dock tre förutsättningar:

A) Andelen syndikalistiska arbetare sjönk medan sossarnas LO kunde snart mer eller mindre tvångsansluta större delen av arbetarklassen.

B) Välfärden ökade kraftigt under denna period och de gula facken kunde låtsas att detta var resultat av den ”svenska modellen” inom arbetsmarknaden.

C) SAC mjuknade och var inte längre beredd att ta till de stridsmetoder som krävdes för att hindra arbetare i LO att arbeta till lägre avtalspris

D) Andelen anläggningsarbetare och andra arbetare som arbetade via entreprenadföretag korta tider med osäkra kontrakt minskade kraftigt.

Registersystemet är inte på något vis en exklusivt svensk företeelse. Ännu idag finns det fackföreningar som tillämpar liknade principer i sin kamp. Förutom de sektioner i t.ex. Argentina som har tagit över produktionen helt (som till exempel Zanonarbetarna) tillämpar tunnelbanearbetarna i Buenos Aires liknande principer när de tvingar fram sina löner och arbetsvillkor samtidigt som de bildar en arbetsbörs som har för uppgift att fördela arbete till arbetslösa arbetare.

Även i Mexiko har man på vissa områden lyckats att ta kontroll över arbetstillsättning och där har Oaxacas regionala federation inom lärarfacket visat vägen för att kräva dels bättre löner och arbetsvillkor samtidigt som man kräver en bättre situation för deras elever. På det viset har lärarfacket i Oaxaca blivit den motor som genom att driva aktiv klasskamp lyckats vrida hela delstaten i revolutionär riktning.

Men hur är förutsättningarna att återigen lansera registret som en kampmetod i nutidens Sverige? Mycket goda tycker jag. Inom byggbranschen, städbranschen, hotell och restaurang och avseende bemanningsföretagen finns det en möjlighet att, inom vissa områden ansluta till LS en stor andel av de arbetare som är tillgängliga för några grupper av arbetsköpare. När vi snart i Västerorts och Skärholmens LS organiserar ca 50% av de spansktalande papperslösa arbetare i Stockholm, har vi nästan alltid att göra med en viss typ av arbetsköpare: personer av latinamerikanst ursprung som anställer papperslösa nyanlända arbetare helt eller delvis svart. Det rör sig om underentrepenörer inom bygg, städ och hotell och restaurangbranschen som profiterar på sina kunskaper i båda systemen och på den nöd och utsatthet som dessa papperslösa asylsökande ofta befinner sig i.

De egentliga arbetsköparna, hotellen, restaurangerna, kommuner och fastighetsägare har hittills kunnat gömma sig bakom kontraktet med underentrepenören eller bemanningsföretaget och hävda att det var inte de som var ”arbetsgivaren”. Vårt begrepp, arbetsköpare, lämnar dock inget utrymme till andra tolkningar. Restaurangen behöver någon som diskar och köper våra medlemmars arbete som förmedlas av något skumt bemanningsföretag eller underentrepenör i städ- och diskbranschen. Självklart kräver vi då att underentrepenören betalar våra registerlöner (netto minst 75, 85 eller 100 kr per timme beroende på arbetstider) och när de vägrar går vi direkt mot arbetsplatsens ägare och beskriver vad som kan hända om de inte förmår underentrepenören att göra rätt för sig eller sparkar underentreprenören och anställer direkt.

Inom det som vi har valt att kalla ”Den Stora Restaurangstriden” är vi involverade i förhandlingar, varsel om stridsåtgärder och stridsåtgärder avseende 22 restauranger i Stockholmstrakten. Det rör sig om ett 50-tal arbetare, de flesta latinamerikaner och de flesta papperslösa.

Tolv av dessa restauranger befinner sig i närheten av Stureplan i Stockholms mest centrala delar. Efter ett antal varsel och fyra blockader har vi nu ett läge där tre av dessa restauranger har sparkat underentrepenören och anställt själva till våra registerpriser. Fem av dessa restauranger (inkluderat de två som blockerades) bättre arbetsvillkor och nästan dubbelt så höga löner än de som var anslutna till LO-förbundet Skogs- och flottning och som tecknade kollektivt avtal.

Om restauranger är känsliga för blockader är situationen ännu bättre för oss när det gäller hotell. Vi har medlemmar i många av de stora hotellen i centrala Stockholm men underentrepenörena och hotellägarna har hittills alltid gått med på våra krav innan vi har behövt sätta blockaden i verket.

Förutsättningarna har helt enkelt förändrats avseende de faktorerna som under 50- och 60- talet ledde till registersystemets fall (se punkterna A,B och C ovan):

A) Andelen arbetare organiserade i LS ökar snabbt i de sektorer som kännetecknas av osäkra anställningar och irreguljära örhållanden samtidigt som LO väljer att inte ansluter dessa arbetare.

B) Välfärden avvecklas snabbt och de gula facken kan inte längre försvara den ”svenska modellen”.

C) Många LS av SAC har återigen valt den direkta aktionen och en mer konfrontativ kamp på arbetsplatserna i stället för samförståndiga samtal med arbetsköparna.

D) Andelen arbetare som har osäkra arbeten, arbetare åt underentreprenörer eller bemanningsbolag har ökat markant.

Min förhoppning inför framtiden är att Registret inte längre ska vara enbart en företeelse som omfattar papperslösa latinamerikaner i Stockholm utan stora delar av arbetarklassen. Och att det återigen blivit en av arbetarna välkänd och av arbetsköparna ökänd konkurrent till kollektivavtalet.

Ruben Tastas Duque, aktiv inom papperslösagruppen inom SAC

Texten är tidigare publicerad i tidningen Syndikalisten, november 2007. Den är något förkortad.

FAKTA
Papperslös är ett uttryck för personer som saknar uppehållstillstånd och arbetstillstånd. SAC inkluderar även dem som endast har tillfälliga arbetstillstånd. Det handlar om flera olika grupper. Personer som sökt asyl och som väntar på besked, personer som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd, personer som har tillfälligt arbetstillstånd, så kallade säsongsarbetare. Och personer som vistas i ett land utan att ha sökt tillstånd. Den som är papperslös lever ofta under svåra förhållanden. Utan personnummer har hon eller han ingen rätt att teckna försäkring, får ingen pension och har inte heller någon rätt till subventionerad sjukvård. Om den som är papperslös upptäcks av myndigheterna kan följderna bli böter
och till och med utvisning. Detta gör att många papperslösa arbetare har små möjligheter att protestera mot orättvisor och utnyttjas därför av arbetsköpare genom långa arbetsdagar med låg lön och ibland under slavliknande former. SAC är hittills det enda fackförbund som organiserar papperslösa arbetare. Enligt LO förbundet Fastighets rapport ”Rättvis ingång till arbete”, fi nns det 30000–50000 papperslösa i Sverige.
Gula fack är en benämning på fackföreningar utan politisk ideologi som i praktiken samarbetar med arbetsköparen.